* Vilken katastrof är lättast att förstå?
Den orsakad av mänskliga händer eller den av naturen iscensatt? Tunga alternativ av en tung fråga. En av mina nyfödda insikter i livet är att det finns en mening i allt som sker. Livet är inte en slump- det är enligt mig helt emot varje logisk princip som skapandet av livet innebär. Att praktisera denna valmöjlighet sker för mig dagligen. Tsunamin som drabbade Asien december 2004 innehöll mänskligt lidande av sällan skådad magnitud. Men den förde också med sig en rekordstor delning av pengar från västvärlden, inklusive Sverige. Jag valde för egen mening, att se tsunamin som en möjlighet för världens länder att komma närmare varandra. Biståndshjälpen som vällde in visade att det kanske var just detta som krävdes för att vi skulle inse att världen är ett. Detta innebär en första tacksamhet över nåden att få bo i ett samhälle där vi annars gnäller när vårt favoritmärke av ketchup är slut i affären. Visserligen bidrog sannolikt faktumet att svenskar och européer fanns bland offren. Men givandet är en ovärderlig början och jag är övertygad om att det är numera lättare för varje f.d. snålvarg att ge spontanare, öppenhjärtligare och generösare, även framöver i tiden. Världens lidande går inte över på en kvart. Jag tvekade inte en sekund senaste gången i maj när Röda Korset- bössan sträcktes fram. Men jag erkänner samtidigt skamset att utan tsunamin så hade jag inte gjort detta. Sorgligt, eller hur?
Naturen urskiljer inte fattig från rik, eller president från lantbrukare när den slår till. Cancer drabbar enligt ett likartat urval. Är det därför lättare att förstå och greppa nazismens förintelse än AIDS- epidemins framfart i Afrika eller jordbävningen i Bam så sent som 2003? Därför att människans förödelse kan förklaras enklare än naturens? Att människan dömer och naturen är utan skuld? Vi kan då exempelvis välja en tolkningsvariant baserad på en humanistiskt filosofisk, eller en teologisk, kanske ödesrelaterad synvinkel. Men om nu valet står mellan att föredra förödelse orsakad av människan eller naturen... då kommer min egen tanke in, att människan är ju naturen från början. Påverkar vi vår planets skeenden genom energi från vårt kollektiva medvetande, som för närvarande inte mår så bra? Vi är ju trots allt hittills den enda jordliga varelsen som är medvetna om att vi tänker och har valet att styra tankarna. Ja, det är ett val av mening. En mening är enligt mig bättre än ingen alls. Hur väljer ni att tolka livet? Med mening eller utan?
Jag önskar aldrig uppleva det som ens är i närheten av det fruktansvärda som många drabbades av i tsunamin. Eller under ettdera av världskrigen. Eller under folkmordet i Rwanda. Eller ”endast” genom att växa upp bland materiell misär, svält, sjukdomar och misshandel i ett samhälle mindre fördelaktigt än det svenska eller australiska. Jag kan inte påstå mig förstå vad det innebär att gå igenom något liknande. Jag själv har ju bara upplevt mina föräldrars död vid 10 och 12 års ålder, och ett existentiellt lidande och fångenskap i alkoholism i drygt nio års tid. Småpotatis, egentligen. Men om någon av de inblandade skulle fråga mig om råd för sina egna genomlidanden har jag nog bara ett svar: Det finns oftast inget annat val än att se en mening i det, om man väljer att gå vidare i livet efter något liknande (vissa väljer ju att inte gå vidare... och det är enligt mig självklart var och ens eget val också i det fallet). Vad för mening då?, undrar kanske någon. Jo, den du själv väljer att se, efter samspråk med både din andliga och jordliga omgivning. Och förhoppningsvis baserat på hur man vill må. Jag anser att den största gåvan vi har fått är den fria viljan hur vi vill uppleva varje situation vi befinner oss i. Är inte det frihet likt någon annan?
Jag har ett drastiskt förslag för att uppleva min egen verklighet på bästa sätt, i det värsta av scenarier: Min egen eller min närmastes död, olycka eller skada kan inspirera andra att minska sitt jordliga lidande. Den enes död, den andres bröd, kanske någon viskar cyniskt... Visst, det är i så fall dennes fria val att uppleva det så.