Varje gång jag tvingas låsa min dörr, suckar min själ.
Det finns ett par saker som jag brukar nämna som bevis för att mänskligheten ännu inte kan räknas till en högt utvecklad ras i universum: Pengar, fängelser, religioner och lås. Jag ska inte beröra allt detta här. Men varför har vi lås? För att vi är rädda. Punkt slut. Och varför är vi det? Det finns två orsaker:
1. Jag vill inte dela med mig av det jag har, och agerar därmed på girighet- och rädsla.
2. Andra hotar att ta allt jag äger, för att de är antingen fattiga, känslomässigt sjuka, alkohol-eller drogberoende, avundsjuka, hämndlystna, eller samvets- och idealbefriade... och därmed rädda.
Vid orsak nr 2, så vet jag att jag låser min dörr för att jag har lärt mig, och ser att jag inte litar på andra. Jag har slutat att hata i mitt liv, men min själ suckar varje gång jag tvingas låsa dörren om mig när jag går ut. Ja, jag tvingas till denna handling och jag känner alltid ett mikroskopiskt sting av sorg inombords. Om jag visste hundraprocentigt inom mig att folk inte stjäl av andra så skulle jag givetvis, med glatt och öppet hjärta göra detta. Ska jag då i morgon gå i bräschen, och ställa min dörr vidöppen för mina ideals skull? Tyvärr inte- och jag sörjer vid vetskapen. Det är sjukt. Alla svenskar idag agerar lika sjukt när de lämnar sina hem. Vi agerar alla på socialt konstruerad rädsla. Vi lär våra barn att låsa våra dörrar för att världen är en ond plats där alltför många vill andra ont. Kväljande och tyvärr alltför sant. Men för att må bättre, så jag vill ana en väg ut!
Jag vet att vi inte kommer att nå stadiet där vi slipper låsa vår dörr inom min livstid. Vi kommer kanske, om vi inte fullständigt ödelägger planeten innan, nå dit på några århundraden. Människan lever i en egen begreppsvärld, styrd av vår egen svårfattbart korta tidsuppfattning, som motsvarar så lite om universums egentliga tidsrymd, och hur vi står i jämförelse med andra civilisationer i andra solsystem. De har redan avskaffat mina nämnda företeelser: pengar, fängelser, religioner och lås.
Jag är självfallet övertygad om att dessa högre stående invånare på andra planeter har kommit till det stadiet. De har exempelvis redan utvecklat telepati, därför att de inte behöver gömma några tankar för varandra (beviset för att människan har förutsättningarna att utveckla detta, märks på vår hjärnas konstruktion, då vi enligt forskarna inte använder ens hälften av dess kapacitet). De har en universell harmoni som vi har långt kvar (just det- enligt vår tideräkning, inte universums) till att utveckla. De vet också att varje högre utvecklad ras på sina planeter måste göra den omvälvningen helt på egen hand, inifrån av egen vilja och övertygelse om att alla är ett, och därmed en del av universum. Och där ingår den enkla sanningen att om man skadar någon annan eller något annat i naturen, så skadar man sig själv- en i längden ohållbar kedja om man vill utvecklas. Före oss fanns det exempelvis de nord- och sydamerikanska indianerna. De hade inte den teknik eller den rent vetenskapliga kunskap som vi äger idag. Men de ägde något annat. Något som vi idag glömt bland vår materiella mångfald: vår själ och vår biologi hör obönhörligt ihop med planeten och dess invånare. Visserligen var de inte fullständigt fredliga, de stred, men det var mot andra människor i form av rivaliserande stammar och slutligen den vite, västerländske mannen.
Vad som dock är ett globalt tecken idag är att förvandlingen sker genom att flertalet av människorna behöver sina materiella behov tillfredsställda först, genom blomstrande inhemsk ekonomi, för att sedan kunna komma till denna vetskap att vi är alla ett, och att världens resurser faktiskt räcker (För detta sistnämnda krävs att vi fördelar dessa jämnt, plus att vi håller barnafödandet på en rimlig nivå för planetens bästa- och att vi gör det helt baserat på vår egna fria vilja och insikt). Alltså behöver 3:e världen förmodligen denna materiellt njutningsfyllda resa innan vi kommer dit. Och det kommer ta något århundrade till, förmodligen. Hoppas jorden då pallar med att alla i Asien och Afrika också vill ha egen bil, mobiltelefon och tre barn per hushåll... nej, nu räcker det med deppig social och ekonomisk politik!
Vi kanske ändå kommer till samma insikter som våra kosmiska grannar, om vi försöker repetera följande: Vi kommer alla från samma källa i universum. Vi är alltså alla ett. Sedan tror jag inte det är hållbart i den "långa längden" att tvinga på människor att förändra sig till det bättre genom bestraffningar, skatter och fängelser. Vi har dessa företeelser därför att vi inte gör förändringarna själva inifrån, baserade på kärlek till våra medmänniskor och medorganismer omkring oss. Om man då ska gå efter den devisen, så borde exempelvis köttätande också vara olagligt och straffbart. Och då står vi inför den långa, långa processen att allt måste ske utifrån den fria viljan. Är människan då hopplös? Nej, jag måste för min egen positiva övertygelse tro att det går, men att det tar just denna tid. Jag är idag ännu inte vegetarian, eller en Gandhi som hellre låter sig bli slagen än att slå någon annan, men jag hoppas att nå en bra bit på vägen genom små, och sedan större medvetna förändringar i mina beteenden mot andra.
All you need is love, sa Beatles. Vilken utsliten klyscha! Men få har ta mig fan behövts mer i dag, som ett första steg. För då slapp jag låsa min dörr!