Tiggarens hand
Ett debatterat fenomen som pågått länge i Stockholm med omnejd, är tiggare i alla former på både gator, bussar och tåg. Ibland kommer de med förtryckta lappar som sägs beskriva deras situation, och lika ofta utan. Tiggare får ofta oss storstadsbor att reagera med antingen obehag, aggressivitet eller djup empati. Och alla får givetvis agera som de vill på sin reaktion. Jag har genom åren gett, och ger ibland fortfarande lite pengar till tiggare, beroende på situationen. Men som nykter alkoholist är det en klar skillnad på mitt agerande idag, där min hantering av dem består i att bedöma en sak: Är de påverkade alkohol eller droger, eller verkar de benägna att använda pengarna till fortsatt bruk och därmed missbruk? I så fall är det blank-nej. Jag är verkligen inte kategoriskt snål, elak eller direktdömande, och det är verkligen ingen lätt uppgift att snabbt avgöra detta. Men erfarenheten med tiden hjälper mig, och majoriteten av de som kommit min väg de senaste åren, har burit tydliga tecken på detta. Jag svarade en gång ärligt på en påverkad kvinnas undran varför jag inte ville ge henne några kronor: Jag vill inte bidra till ditt fortsatta lidande enligt mina inlärda principer. Och de principerna säger att jag är en möjliggörare till personens missbruk om jag hjälper till att underlätta inköp till mer ”varor”. Och den livsuppgiften finns inte i mitt nuvarande liv. Orsaken är att jag verkligen behöver både ett renare samvete, och en inre stryka genom att fatta ett beslut som jag kan stå för i min livsroll som nykter alkoholist, för mitt fulla tillfrisknandes skull. Sedan känner jag för min egen del mindre obehag och rädsla i situationen, då jag ju genomgår en identifikation: den här personen är lika sjuk som, eller sjukare än jag en gång var.
Ofta har även mitt fasta, men lugna ”nej” resulterat i en fortsatt diskussion där personen antingen blivit fly förbaskad och gått vidare, eller bara lugnt undrande, och där jag fått chansen att deklarera min identitet som alkoholist, och därmed orsaken till mitt beslut att inte ge dem pengar. Jag vill varken spotta i tiggarens hand eller ge till fel behövande. Nästa gång ska jag bara försöka komma ihåg att ge dem våra Länk-visitkort och kanske en chans att fortsätta samtalet in på hur man kan bli hjälpt på rätt sätt…