Någon mer som använder telefonlista?
Har någon av er gjort en telefonlista någon gång? Nej, alltså inte en telefonboksvariant med enbart namn och nummer. Jag menar en förberedd samtalsämneslista när man ringer en viktig anhörig eller vän. För flera år sedan brukade jag alltid ha en sådan full med nedskrivna små stolpar, rubriker och stödord när jag ringde någon, för att vara säker på att få med allt jag ville ta upp med vederbörande. Om sanningen ska fram, så gällde detta uteslutande i de fall jag ringde upp någon av det motsatta könet i date- syften och förhoppningar om potentiella förhållandestarter! Ball, hyperintressant och ämnesbreddad skulle man ju vara! Att få tunghäfta på telefon var ju trots allt krångligare än över ett cafébord, och denna lista överbryggade den risken betydligt! Och allt detta för att ”scora”… ack, de unga åren- må de aldrig återkomma!
Detta måste väl ändå vara ett ungt och omoget (och kanske även ett övervägande manligt) fenomen? Därför att idag använder jag inte en sådan längre. Delvis för att jag är inne i ett underbart förhållande, men mest för att jag faktiskt känner mig något så när vuxen i och med att jag vet att jag duger i alla livets lägen. Det är bara ibland som jag funderar på att återuppta aktiviteten, då min glömska natur ännu skuggar mig och får mig att svära över missade detaljer på telefon dagar efteråt… och det är ärligt en genuin omtanke om andra, istället för att jag själv ska känna mig nöjd med min duktighet. Är det då fel med en sån här lista? Jag känner ett litet sting av falskhet i själva planeringen, och den till synes kalla, affärsliknande uppställningen av livets viktiga förehavanden på papper när man ringer någon på fritiden med medmänskligt uppsåt. Måste alla samtal vara spontana och ”verkligen från hjärtat”? Vad är det då som säger att ett sånt samtal, med en samtalsämneslista på telefonbordet, inte är spontant, lika äkta och genuint? Skulle jag verkligen känna mig förnärmad om jag visste att någon skulle ringa mig, och sitta med en sån lista? Nej, snarare smickrad. Den är ju faktiskt gjord enbart för mig.
Idag stångas jag även av en mini- förbannelse som är född ur mina tankar av prestationsångest. Den anländer ungefär en gång i veckan och kittlar mitt samvete till vanvett. Jag har namngett den ”Har-jag-ringt-alla-jag-borde-ha-ringt-på-sistone?”. Trodde ni att den förbannelsen skulle gå fri från att gälla även e-mail och SMS? Knappast!