* Detta är en särkategori till min större för idrott i allmänhet, och varierar ständigt i glöd på min intresseskala genom åren. Den största orsaken till dess 37:e -plats på listan kan spåras tillbaka till mina tidiga tonår, då testosteronet i mig, i kombination med min fascination för karate- och kung fu-filmer på video, spädde på detta betydligt. Allt började dock så smått med lite judoträning på sportloven mellan 9-12 års ålder. Sedan bytte jag stilintresse till Tae Kwan Do i ett par månader runt 1981, följt av mer seriösa träningspass i Jeet Kune Do 1985. Under denna tid tog sig dock min färdighet inte upp till några bältgrader.    * Min mest seriösa satsning kom under mina levnadsår i Sydney, Australien. År 2000 höll jag mitt decennielånga löfte att börja träna kampsport igen i vuxen ålder. Denna gång blev det Kung Fu, och stilen var Wing Chun. Jag gick verkligen in för att bli någorlunda bra och nådde efter ca 1 år graden ljusblått bälte. Tyvärr gjorde omständigheter att jag inte fortsatte. Jag går idag inte hos någon klubb eller instruktör, utan håller de grundläggande Wing Chun-teknikerna så smått vid liv hemma, men saknar tyvärr både tid, utrymme och sparring.    * Som slutkläm: vikten av att kunna grundläggande självförsvar om en sådan situation uppstår (vilket är ett av mina livsmål), måste för mig kombineras med ett leverne som inte bygger på rädsla och ständig oro för att utsättas för fara innan det har hänt. Heller inte att söka konflikter för självhävdelse eller ilska som går ut över andra med denna kunskap. Det är inte ett värdigt liv och inte värdigt detta hedervärda intresseområde, som ju fått sina orättvist skuldbelagda skopor genom åren, i och med det ökade samhällsvåldet.    TILLBAKA TILL INTRESSESIDAN