* Nykterhet- tid att räkna med?
Ska man verkligen hålla räkning på sin nyktra och drogfria tid? Och i så fall hur? Så gott som alla jag träffat på anser att man absolut bör göra detta för att mäta hur man står, både i sitt missbruk, sitt beroende och sin tillfriskningstid. Det går i och för sig lite stick i stäv med det ofta förespråkade mottot att vara nykter en dag i taget. Men varför räknar annars nästan alla inom de alkoholistiskt betingade kretsarna nykter tid? Ofta heligt, exakt på dagen. Tja, det måste ju till en värdemätare och uppbyggnadsgrund till en lång nykterhet. Hur stabil jag än känner mig i min nykterhet, så kan högmod, glömska, naivitet och överdriven optimism få in mig på villospår om jag inte har den reella tiden att jämföra med, enligt många missbruksrön.
Det är därför det finns rekommenderade perioder på 28 dagar, 30 dagar, 3 månader, 6 och 9 månader och därefter år, att bygga på. Kanske man kan sätta sina egna om de funkar bättre för en själv? 100 dagar? 500 dagar? Men den reella tiden kan kanske ofta stryka på foten mot det egna upplevda värdet. Det är här jag instämmer med många ur våra kretsar: en person som varit nykter 6 månader och mår toppen, är på många sätt längre fram i sin upphämtning och tillfrisknande än en som varit nykter i 15 år, men som även går varje vecka deprimerad, ilsken, diskriminerande, dömande och stressad. De berömda vita knogarna. Därför har för mig Länkarnas och A. A’ s råd att ändra hela sin livsinställning blivit en oumbärlig förutsättning för ett nyktert och samtidigt bättre liv.
Men sedan finns undantaget- de få jag mött som inte nogräknar eller inte räknar alls. De svarar ”ett tag”, ”några år” osv. på frågan om deras nyktra tidslängd. Deras motivation har exempelvis varit att räknetiden förvandlats till ett blytungt kors att bära i den redan branta uppförsbacken och inte alls gynnat dem i sitt mående. En annan faktor var att den rena räknestatistiken stått i vägen för deras tillfrisknande, då de stirrat sig blinda på det och inte kunnat fungera i tillvaron. En taktik att betänka?
Är det sedan då bra att jämföra nykter tid med andra alkoholister och narkomaner? Jag tror att detta innebär sina jämnt fördelade nack- och fördelar. I min början av kampen mot detta beroendehelvete befann jag mig i en krets alkoholister som satt med sina 3, 5 och 17 års nykterhet. Min egen hela nyktra vecka bakom mig förvandlades till skräp, och jag upplevde mig som i en avskiljd värld från dessa lyckligt lottade människor när jag fick höra deras nykterhetslängd. Gissa om jag tog återfall för att jag kände mig värdelös när jag gick därifrån? Givetvis var det mitt egna knäckta självförtroende och min ångestpumpade själ som var de största skurkarna, och så förbannade jag även deras uppriktighet– va, såg de inte hur illa jag mådde? De behövde väl inte varit så ärliga?! Ursäkter i världsklass.
Över till frågan om man är tillbaks på absolut noll i denna tidräkning om man tar ett återfall. ”Jag har varit nykter i 3 år, fast jag tog ett litet återfall för ett år sen, men det räknas väl inte?” Klassas detta som ’tids- fusk’? Alltså, räknat i reell tid då, och enligt vem? Men detta måste väl ändå vara helt individuellt. Återigen är jag inne på detta med tidsvärdering- den avgör man nog bara själv- hur man upplever det, vilka följder det får, och hur man hanterar det- hur man mår i detta hela. Har man hållit upp i fem år, och sen tar ett återfall... för att sedan vara nykter igen i fem år till- så tycker jag personligen att man inte är nere på noll. Fem års vinst i rad kan väl inte totalt bankruttförklaras av två dagars förlust? Man kan väl bara vara tillbaka på ruta ett i det stora hela, om man tillåter sig själv vara det? Det kanske finns någon som blir än mer inspirerad och målinriktad av att vara tillbaks på noll? Vetskapen och ångesten av att ha brutit ett sådant stort undermedvetet löfte, kan knäcka en fullständigt, om man tillåter sig att ta detta som en totalförlust av allt man byggt upp under nykterheten. Att sätta upp livslång nykterhet som ett mål för sig själv låter för mig som att fatalt sätta allt eller inget på ett kort. Därför är Länkarnas tradition att inte avkräva nykterhetslöften så skönt realistisk. Vi alkoholister och narkomaner vet att det inte bara går!
Visst, återfallet var för jäkligt, en livsfarlig risk och ett stort nederlag. MEN känslan av att allt är förlorat kan få mig att upprepa återfallet, och så behöver det inte vara! Peppar, peppar; om den dagen kommer, så kommer jag då sträva efter att, med alla medel möjliga komma över det som hänt, dock inte glömma eller ignorera dess innebörd... och snabbt försöka återvända till det bra livet före återfallet. Ty risken för att ett enstaka återfall leder till ett nytt, är så ofantligt stor om jag inte agerar med verktygen jag fått i kampen mot min alkoholism. Och den risken kan kosta mig livet.
Slutligen, så hade jag en period då jag även resonerade att nykter tid bara var lika mycket värd om längden på den uppvägde jämnt mot de dagar jag druckit. Jag fantiserade ihop det hela till ett slags plus- och minuskonto att balansera upp, som en liten sporre, sådär. Tills en dag då undertecknad räknade fram att den tiden skulle omfatta de kommande 9 åren, då mitt konto först skulle vara på plus...-9 år som bara tornade upp sig framför mig , med den ångesträntan … sporre!? Hälsporre uppför Mount Everest, snarare; varpå ”nykterhetskontot” omgående makulerades!