Mitt eget blod blev min räddning

 

Det är bara mitt eget beslut att jag vill sluta dricka. Kraften i mig själv var det som slutligen fick mig att sluta dricka den senaste och förhoppningsvis sista gången för två år sedan. Därför att de föregående gånger jag varit nära döden, så var det varje gång andra personer som plockade upp mig, skickade mig till sjukhusakuter, avgiftningar och sedermera behandlingshem. Men den senaste gången jag drack, så drabbades jag av akut magsår som fick mig att spy blod. Mina njurar värkte och min koordinationsförmåga var som en snigels. Min talförmåga var halverad och mina tår avdomnade. Jag hade blåmärken, skrubb- och skärsår på ställen som jag inte hade en aning om att jag kunde få sådana på. Jag hade mardrömshallucinationer om utomjordingar utanför dörren. Men det var den skärande smärtan av att spy upp blod i toalettstolen, köksvasken och över TV-rumsmattan, som fick mig att inse att mitt liv bokstavligen rann bort. I blodpölar.

   Att de personer som brukade hjälpa mig inte var närvarande just denna kritiska gång, var det sista tecknet jag behövde. Det fanns ingen kvar som orkade ställa upp längre. De hade långsamt men bestämt, stängt av kontakten med mig. De ”råkade” vara bortresta på semester eller jobbuppdrag när jag ringde med mina skakande fingrar. Eller så prioriterade de helt enkelt dessa åtaganden högre och valde medvetet bort mig. Slutligen så fanns alltför många på andra sidan jorden och utom räckhåll genom just detta faktum. Det fanns bara jag och den inre, starkare kraft som alla bär på om man innerligt ärligt önskar leva, kvar för att resa mig.

   Jag är som sagt den enda som kan ta beslutet att sluta dricka, när alkoholen får mig att slå i denna absoluta botten. Min egen styrka är det enda som gäller. Men jag vet även att för att inte börja igen, så behöver jag andras.

 

 

TILLBAKA TILL ARTIKELSIDAN