En fungerande
sextjänstbransch är ingen utopi
Varning-
hög politisk inkorrekthet följer: det borde en självklarhet för varje
människa att få ha fysisk närhet och sex, om man så vill, så länge
någon annan inte lider skada... OCH om båda frivilligt går med på
det, både med eller utan betalning! Därför är jag för en legal, fungerande
sextjänstbransch. Jag är ingen kvinnohatare. Jag är för full jämlikhet mellan
könen. Jag är också medveten om att sex kanske är det mest laddade,
komplexa och personligt intima livsområdet för människan. Och prostitution
är inte som vilket annat jobb som helst, och detta till stor del beroende
på såsom det ser ut idag; alltså illegalt. Men det kan det bli. Hora är
ett nedvärderande skällsord av lägsta sort idag. Vilket det inte borde det vara.
Självklart, givetvis
ska alla former av tvångshandel i denna fråga inte tillåtas, såsom
trafficking, utnyttjande av minderåriga och hallickverksamhet. För det är just illegaliseringen som är en av de största orsakerna till att
dessa avskyvärda individer samt torskarna/kunderna kan operera
underjordiskt och uppföra sig som monster. Men om någon vill sälja sex
helt och fullt frivilligt, så ska det vara tillåtet. Basta! Grundtanken att det
är fel att en annan människa är en handelsvara, är hedervärd. Men tillgången
till en annan människas kropp behöver inte omedelbart och kategoriskt innebära
förnedring och lidande när det sker på ömsesidig frivillig basis! Genom
just legaliserandet. Det är en jävla skillnad på påtvingad prostitution och
frivillig sådan, vilket exempelvis Tyskland, Nederländerna, Australien och fler
länder förstått. Och därmed en jävla skillnad på politik, skyddande lagar och en
moral som säger: vi vet vad som är bättre för dig än du själv. Avråda kan man
kanske göra från alla typer av arbeten, men i mitt tycke aldrig förbjuda. Och
givetvis täcker detta sextjänster som utförs av båda könen; det tycks ofta
glömmas att det även finns manliga prostituerade, om än i minoritet.
Jag förstår tankegången
med den svenska sexköpslagen där man illegaliserar köpandet av sex men inte
säljandet, för få bukt med torskarna och samtidigt skydda de prostituerade. Men,
Sverige, skyddet kommer ju just i form av att avkriminalisera helt i båda
riktningarna, där det därmed måste ses till att alla inblandade kommer
under samma arbetslagar, skydd och regler som övriga yrkesgrupper! Med
ålderskrav, anställningsbevis, rättigheter och avtal! Om dessa företeelser är
lagligt organiserade och kanske även fackföreningsanslutna som vilken annan
bransch som helst, så är jag övertygad om att denna bransch har potentialen att
bli ren, etablerad... och kanske t.o.m. respekterad och avstigmatiserad. Till
och med i FN:s protokoll från år 2000 i ämnet, så gör man en klar åtskillnad på
påtvingad och frivillig prostitution, och tar därmed inte avstånd från
frivillig. Men se, det gör Sverige. Hur ska då ett konkret genomförande
av denna legalisering i Sverige gå till?. Jag påstår inte att övergången kommer
vara problemfri eller om den ska vara i privat eller statlig regi (båda,
kanske?), men två förslag i denna detaljsnåriga fråga är:
1. Dessa sexarbetare ska behandlas med lika mycket
respekt och frihet från tvång som vilken annan
yrkesgrupp som helst som säljer sina tjänster. En telefonist, kiropraktor,
kassörska eller en gyminstruktör behöver ju inte tåla förolämpningar från varken
chefer eller kunder, och då ska sexarbetare inte heller behöva utstå tvång,
våld, förnedring, bespottning eller annat psykiskt lidande från något håll. Jag
ser heller inte varför skillnaden från utföra oralsex till att exempelvis torka
avföring eller blod från en sjukhuspatient skulle vara mer förnedrande eller
själsligt skadligt- mer än just än den traditionellt ingnuggade skamstämpeln.
Mår prostituerade genomsnittligt bevisligen sämre när de utför en syssla de
lider av, än andra yrkesgrupper som gör likaledes? De ska heller inte behöva
ställa upp på allt i sexväg, om de själva inte vill. Kunden får då göra ett
avtal innan tjänsterna med sina ”avvikande” krav i så fall. Ett nej är
ett nej även innanför dessa dörrar, och ett upphalande av mer pengar ska inte
innebära att sexsäljaren tvingas mot sin vilja utföra ännu fler eller krävande
tjänster. Säljaren sätter villkoren och erbjuder de exakta tjänsterna- kunden
antingen accepterar eller tvingas avböja. Bryter kunden mot gängse regler så
portas de, likt en oönskad kroggäst. Och givetvis ska det vid behov finnas både
säkerhetsvakter och bevakningskameror. Är det lagligt och de inblandade inte
anser sig ha något att dölja eller skämmas för, så ser jag ingen skillnad
jämfört med kameror och gällande sekretesspolicyn som på vilken annan verksamhet
som helst.
2. Om
sexarbetarna har drog- eller alkoholproblem, ska dessa anställda erbjudas en
chans att sig ur det, precis som det görs på massor av vanliga arbetsplatser i
landet, där också dessa problem florerar; det är verkligen inte exklusivt för
sexbranschen. Och vill någon sluta inom sexbranschen av andra orsaker, så görs
samma bedömning som på vilken annan arbetsplats som helst: Mår man dåligt av att
jobba övertid, ta emot många kunder eller annat, så får parterna anställd och
arbetsgivare komma fram till en fungerande lösning, med eller utan fack. Eller
så byter man bransch eller börjar studera.
Jag har fler argument på lager, som att
sexövergrepp i samhället skulle kunna minska genom legaliseringen, men jag
stannar här. Är detta utopiska
funderingar? Jag tror verkligen och ärligt inte det. En fungerande, legal
sextjänstbransch har ju aldrig fått tiden eller chansen att etablera sig i detta
land. Och även om samtliga övriga branscher har det, så är dessa aldrig
heller befriade från problem med både kunder, fack, chefer, droger… och
anställda som inte är helt harmoniska för att de kanske inte riktigt har valt
rätt bransch. Och vi som inte ens har något kyrkligt inflytande på vår svenska
lagstiftning!