*Låt inte livet självt bli ett hot mot min nykterhet!

 

   Eller: ursäkten att dra sig undan livet. Jag har märkt att vad jag än väljer mellan social isolering eller ökat socialt umgänge, så riskerar jag min nykterhet i båda, om jag överdriver ettdera valet. Jag själv använde repliken ”det där är ett potentiellt hot mot min nykterhet” för att slippa hjälpa till att städa en gång. Jag mådde så bra av det, så jag prövade det igen när jag senare tillfrågades att sitta barnvakt. Mitt mående sladdade när jag på omväg fick reda på barnens besvikelse. När jag sedan sa nej till att gå på konsert och använde samma ursäkt för jag vet inte vilken gång i ordningen, fick jag sådan ångest att jag var tvungen att ta ett rejält snack med en annan nykter alkoholist. Så här ville jag inte leva; och minnet av mitt sista hejdlösa supande i ensamhet och total paranoid isolering satte igång larmet rejält.

   För mig har tursamt nog fallet inte varit att behöva klippa helt med mitt gamla umgänge som inte har några alkohol- eller drogproblem, däremot en rejäl nedskärning i tid, då de är sociala drickare och i flera fall högkonsumenter. Jag har aldrig delat ”alkiskvartar” och jag spenderar ingen som helst tid med de aktiva och förnekande alkoholister jag känner och en gång söp ihop med. Men jag har givetvis utökat mitt umgänge med nyktra och tillfrisknande alkoholister ur flera olika kretsar. Detta är för mig en del av den oumbärliga balansgången i livet. Jag har ingen lust att ’göra en Robinson Kruse’ och isolera mig från människor resten av livet!

 

 

TILLBAKS TILL ARTIKELSIDAN

 

TILLBAKS TILL INTRESSESIDAN