Kravhöjare eller kravsänkare?
Av de nyktra alkoholister som jag har mött, så har de flesta lyckats i sitt tillfrisknande dels tack vare ett betydande beslut i sin ändring av livsinställning: Sänkandet av kraven i tillvaron. Visst har jag bevittnat att en del nog behövt höja sina krav, men merparten som jag träffat och inspirerats av har faktiskt gått i riktningen att sänka, eller kanske för att uttrycka det positivare: förenkla kraven. Vilka krav talar jag nu om? Jo, främst de rent materiella, penga- och karriärsdrivna. Många av oss har ofta varit på botten utan bostad, mat eller arbete. Vårt program förespråkar sedan att vi ska göra rätt för oss där vi dragit fram i vår missbrukstillvaro, så långt vi förmår! Huga, det har för många av oss betytt att betala igen betydande ekonomiska skulder eller ersätta skadestånd. Vårt tänkande, handlande och kännande har genom dessa processer sannerligen behövts vridas flera varv för att ändra på vår livsinställning enligt vår 3: e punkts anmodan. Jag blundar inte för att pengar eller viss materiell standard innebär en betydande frihet, men för mig personligen fick det vara någon jäkla måtta!
Jag har själv lagt ner mina planer på en karriär inom nöjesindustrin eller författarbranschen. Jag vill inte offra min själ i konkurrenskvarnen där bara de med de vassaste armbågarna vinner, genom att bränna ut sig själva och gå över andras lik för att ”lyckas”. Jag har lagt ner tanken på att åter bosätta mig utomlands, blåsa svenska staten och samhället, och rättfärdiga det genom att ge dem skulden för allting. Jag har lagt ner tanken på att äga eget hus, skivbolag, swimmingpool, sportbil och att dejta escort-tjejer. Kampen dit är för mig helt enkelt inte värt besväret, tiden eller värderingarna. Jag är nykter och lycklig idag utan detta.
Om jag sen, genom min nuvarande livsstil, kommer att leva på en minimal pension om 30 år, i en liten lägenhet, så gör jag det nykter- med min andliga övertygelse, min musik och TV: n, samt i närhet till naturen och mina kära- både släkt, särbo och nyktra gemenskapsvänner! Misstolka mig inte nu: man bör aldrig ge upp sina personliga ambitioner, vad de än vara må som gör en lycklig i själ och hjärta. För mig innebär det, bland mycket, att fortfarande skriva och komponera, gå på bio och Hammarbys hemmamatcher då och då, resa utomlands i liten skala och träffa och hjälpa andra alkoholister att tillfriskna genom programmen i AA och Länkarna. Är detta för höga eller låga krav i dagens Sverige? För mig själv är det alldeles lagom!
För övrigt anser jag att det förmodligen finns ytterligare två enkla grupper, som formas när vi alkoholister och drogberoende tillfrisknar: De som måste ge mindre skit. Och de som måste ta mindre skit. Helst båda genom ödmjukhet, tolerans, ärlighet och en jäkla massa kärlek. Men om detta, får det bli en annan artikel. Så vem vill man vara i sitt tillfrisknande: en kravhöjare eller kravsänkare?