|
Ingen ska tvingas föda barn mot sin vilja Sverige har många fel, men tack och lov är fördelarna fler. Fri abort är en sådan. Ändå vill många än idag, helt befängt, jämställa abort med mord. Det är visserligen odiskutabelt ett liv som tas, i och med att ett sådant redan har börjat med embryot i magen. Men mitt första argument är ändå att denna livsform är ofrånkomligt underordnad modern som bär barnet, som därmed har absolut sista ordet i detta beslut. Mitt andra argument är den tveksamma förekomsten av lidande hos fostret. Okej, det går ännu inte att bevisa att barnet inte lider, även om frånvaron av ett utvecklat nervsystem har mig så gott som övertygad. Däremot kan vi jävligt enkelt konstatera om modern gör det eller inte, och det är därför hennes val alltid har oantastligt företräde! Ett foster är ingen färdig människa, kan inte ha något existensmedvetande, och det är därför jag verkligen tror att inget medvetet lidande existerar hos det foster som aborteras. Hade jag blivit aborterad, så är jag övertygad om att mitt väsen hade varit så ofärdigt utvecklad att jag inte varit medveten om skeendet och därmed inte heller lidit av det. Ett foster har ingen automatisk rätt till livet i denna situation. I samma argument, så man lika gärna ställa en lika hypotetisk fråga till barnet om det vill bli fött in i oönskade händer. Skulle det verkligen i så fall kategoriskt svara ja varenda gång, som abortmotståndarna tycks tro? Oavsett klumpighet i graviditetsplaneringen, så ska ingen tvingas föda barn mot sin vilja- punkt slut. Förresten så ingår det i min andliga uppfattning att delar av själen återvinns i andra människor. Nej, glöm det renodlade reinkarnationssnacket, men den jag är idag och det jag upplever anser jag vara ett pussel av andra själars energi i universum… och som kommer upprepas den dag jag själv dör. Delar av mitt jag kanske dessutom redan varit aborterade förut! Jag ser verkligen inte en total katastrof i tanke på själva döden, bara nackdelen med det eventuella själva lidandet i processerna. Och därmed ser jag inte aborten i sig som ett oåterkalleligt upphörande av just den själen, den kommer att få sin andra chans någon annanstans, någon annan gång. De religiösa motstånden överlag finner jag därför lite märkligt, i och med att dessa block står för uppfattningen om ett visst evigt liv efter döden. Om döden då inte är något att vara rädd för, varför försvarar de då så våldsamt just rätten till detta jordeliv? Och i synnerhet som ett aborterat barn varken behövt eller haft tid att uppföra sig på ett visst sätt i detta liv– det borde väl redan bli direktkvalificerat för livet efter detta? Nävisst, jag glömde ju att deras gudar dömer och straffar, både med skärseld och helveten... Tycker någon att en kvinna som slentrianmässigt blir gravid och lika slentrianmässigt gör abort, är en usel människa? Inte jag; det enda som är olyckligt i det, är om beslutet innebär ångest och lidande för parterna inblandade. Om ett upprepat antal aborter gör personerna olyckliga, så bör det väl uppmuntras till att undvikas. Om inte, ska ingen annan bestämma över deras beslut. För många år sedan så övertalade jag ett av mina ex att genomföra en abort när hon helt oplanerat blev gravid trots att hon gick på P-piller. Vad jag kände störst ångest och skuld över när det begav sig var att hon led, i och med att vi var oense om beslutet. Jag var 22 år då och enbart ärlig i min inställning: Jag var absolut inte villig att bli förälder. Föddes barnet, så skulle jag inte ställa upp och inte ta något som helst ansvar i någonting som hade med barnet att göra. Döm mig gärna som en oansvarig, egoistisk sadist om ni vill, vid min motivering till varför detta barn inte skulle födas in i ett liv med ett sådant ovälkomnande från min sida... men det var kanske det bästa beslut jag någonsin tagit. Och jag tog mitt ansvar med att både känslomässigt och ekonomiskt stötta mitt ex under sjukhusvistelsen och hela den jobbiga efterperioden. Två år senare tog vårt förhållande slut, men än idag finns inget ont blod mellan oss, lyckosamt nog. Jag har en annan poäng, vilken är fördelen för planeten Jorden genom att det föds mindre barn. Finns det någon som ser befolkningsökningen som odelat positiv? Jag ser gärna en återväxt av människosläktet, men på en balanserad nivå där antalet inte ökar! Är det en utopi att önska en jämn fördelning mellan födelse- och dödstal? Naturen har mig veterligt ingen annan art som bara ökar och ökar- förutom människan. Vi har ju ingen naturlig fiende längre- utom oss själva! Slutligen: Det har gått en debatt vintern 06/07 om huruvida Sverige ska erbjuda en abortfristad åt utländska kvinnor. Självklart ska vi det. Ju färre oönskade barn till världen, desto bättre. Och i ett slutligt, rent genusperspektiv i frågan, så är jag övertygad om att abortmotståndarnas inställning förvandlas till effektiva verktyg där kvinnors röster är mindre värda än mäns.
|
||