Hård kärlek
Ett av de riktigt effektiva sätten att hjälpa en missbrukare/alkoholist har för mig varit att trä på hårdhandskarna och vara stentuff i rätt läge. I mitt tidigare sjuka liv hatade jag själv verkligen de som gjorde det riktigt svårt för mig att fortsätta dricka. Men hatet var en del av sjukdomen, och att jag därigenom inte anammat andra och tredje punkten av vårt program. Jag tackar därför idag alla som nekat mig att övernatta och bo hos dem, alla som lagt på luren när jag ringt upp i aspackat tillstånd, alla som inte svarat på mina mail när jag argt anklagat dem för svek, när de egentligen bara skyddat sig själva mot min sjukdoms effekter. Jag tackar även mina "fångvaktare" i form av läkare, sjukvårdare och terapeuter på behandlingar och avgiftningar.
Men jag är även en dubbel-problematiker, då jag är anhörig till andra alkoholister. Jag har gjort misstag i min tur genom att låna ut pengar, trots att jag har vetat, och sedan sett att merparten går till alkoholen. Jag har handlat förnödenheter åt dem, trots att jag anat att de egentligen haft pengar över till samma sak. Jag har hållit mun för deras skull så de inte skulle bli vräkta från sina lägenheter. Jag har besökt dem och försökt prata dem tillrätta i berusat tillstånd, trots att jag vetat att det jag säger, inte har någon effekt och är glömt nästa dag. Men idag gör jag inte om dessa misstag, och på lång sikt har jag skymtat tillfrisknandet dana i en del av dem. Att hjälpa på rätt sätt skär verkligen i hjärtat, och är en lång inlärningsprocess, men det är en nödvändighet. Man struntar givetvis oftast inte hur det går för den man håller av, hur illa däran vederbörande än är. Men att vägra ställa upp på alkoholistens missbrukssjuka villkor, och att ta bergfasta avstånd, är steg som måste tas. De bör inte ses straff, utan som faktiskt rent naturliga konsekvenser av ett sjukt bruk av kemiska substanser… och för att inte tala om lika överlevnadsbehövliga skyddsåtgärder för de anhöriga!
Jag har hört många proteströster mot denna skenbara hårdhet mot alkoholisten. De första hjälpinsatserna bör självklart vara fulla med medkänsla och varma händer. Men i de efterföljande stadierna måste ärligt kravet och motvillkoret ställas: Ett eget ansvar mot en självständig nykterhet genom en hundraprocentigt egen motivation. Nykterheten och drogfriheten uppnås givetvis inte utan hjälp från andra, men detta nämnda krav anser jag faktiskt måste oupphörligt knådas in, för att få en harmonisk nykter alkoholist eller narkoman i slutändan. Och en anhörig omgivning.