Gotta er i annorlundheterna!
Javisst, gotta er i era annorlundheter, bara! Jag gör det numera. Det är ju det som understryker mitt människovärde. Jag har visserligen först nu i mina sena 30-år, riktigt på djupet anammat grundtanken att alla människor verkligen är lika. I själva värdet, alltså. Jag har även sugit in tanken att ingen är bättre, bara annorlunda i sättet; inklusive jag själv. Därför är unikheten i vad jag gör, som ingen annan gör, det som jag försöker hålla som ett mantra för att förhöja min egen upplevelse av verkligheten. Men tyvärr undslipper jag fortfarande inte en gammal ovana: att irritera mig på, klaga på och halvt idiotförklara folk som agerar, säger eller beter sig på ett sätt som jag anser vara sämre än mitt. Jag har därför fått lära mig en enkel sanning: utan denna min motsats i andras ord och handlingar, så hade jag ju ingenting som måttstock på hur jag vill uppleva mig själv. Hoppsan vilket enormt positivt tolkningsvärde som kom ur detta påstående! Dessa personer är ju faktiskt nödvändiga och oumbärliga för att jag ska kunna njuta av mitt egenvärde! Och med den vetskapen, så vill jag därför alltid känna glädje, tacksamhet och stolthet över att jag inte är exakt som de. Irritation stjäl ju kraft och ork- helt onödigt!
Så här får det låta framöver, banne mig: Jag är glad att andra skaffar skrikiga barn, så slipper jag. Jag är glad att andra bär gräsligt fula kläder, så slipper jag. Jag är glad att det är andra som aldrig kan lära sig skriva och stava korrekt och inte jag. Jag är glad att någon annan bidrar till växthuseffekten och den globala bränsleåtgången genom att äga motorfordon, och inte jag. Jag är glad att andra lyssnar på dansband & rapmusik, och inte jag. Jag är glad att andra pratar i mobil medan de kör bil och inte jag. Jag är glad att det är andra som slänger skräp på marken, och inte jag. Jag är glad att andra skönhetsopererar ansiktet, så slipper jag. Jag är glad över att det är andra som anser att lösningen på Sveriges samhällsproblem är att kasta ut alla invandrare, och inte jag. Jag är glad att andra glor på dokusåpor, så slipper jag… Jag kan göra listan oändlig!
Låter detta helt sjukt och ansvarslöst? Jag vågar hävda tvärtom. Som nykter alkoholist behöver jag ha ett rent samvete genom att alltid rannsaka mig själv i första ledet för att undvika återfall. Dessutom bidrar jag faktiskt till en bättre värld där jag tar mitt ansvar genom att inte reta mig på någon annan med hjälp av denna enkla metod. Jag är ingen känslolös, uppgiven anarkist-pessimist. Jag känner, och har givetvis mina fasta värderingar i både sakfrågor och livsfrågor. Men jag anser att jag inte kan tvinga någon att ändra sig. Jag kan däremot inspirera dem genom att visa min motsats och inte agera på samma sätt! Och ändrar de sig inte, kan jag ju ändra min inställning till dem! Som ovan.
En annan bonus-tanke för att bli en mer harmonisk medmänniska kan vara den här: Om folk inte vore annorlunda än jag, så skulle ju arbetslösheten vara enorm. Ja men visst! Jag och alla andra bidrar alltså därmed indirekt till arbetsmarknadens branschbredd och dess jobbtillfällen tack vare vår annorlundhet i smak och tycke!
På tal om mantran... jag har ett till som alltid peppar min självkänsla, där jag får uppleva min unikhet i det jag gör: Ingen annan har skrivit exakt samma text som den jag nu avslutar… fan vad häftigt!