Frukta inte ”nörden” i ditt barn!

 

   Det är ett tidens tecken. Men jag tror ändå inte att jag skulle misströsta om mitt barn visade tecken på att bli en nörd eller enstöring, med ett särintresse som mestadels innebär innesittande i enskildhet. Varför inte, då? Jo, risken för att ens barn blir alkoholist eller drogberoende måste väl rimligtvis vara mycket högre om festandekulturen, med andra ord suparkulturen, får följa i spåren av personens sociala tonårsutveckling. Och visst gör den det i Sverige, i allra högsta grad. Tonårsfester, studentskivor och krogkulturen tycks orubbligt etablerade i det svenska samhället. Risken är ju dessutom synnerligen hög om man har alkoholism i sin släkt. OK, låt mig redan här erkänna att jag själv inte har barn, utan baserar endast mina teorier på iakttagande av släkt, (ja, även alkoholistisk sådan) vänner och bekanta. Översocialisering (eller tvångssocialisering) som jag kallar det, kan inte vara ett ofelbart recept på lycka för alla individer. Vad jag är ute efter är detta ”måstet” att umgås och frotteras i övermått med andra människor, och ”måstet” att ha en enorm krets med bekanta och vänner, för att duga och må bra. Därför tror jag i detta avseende att man inte behöver oroa sig om ens uppmuntranden inte leder till att tonårsgrabben skaffar minst femton bra utelivskompisar. En kompis måste väl duga alldeles utmärkt? Som han sitter och spelar TV-spel, lyssnar på plattor, glor på videofilmer eller surfar på nätet med? Vi har ju faktiskt än så länge den välfärdsnåd i Sverige att kunna låta oss välja och vraka lite bland intressen och sysselsättningar.

 

   Som nykter alkoholist, och med ett hejdundrande fest-och-krogliv från 17 års ålder, som ordentligt grundlade min sjukdoms utblomning innan jag fyllde 25… så skulle jag själv vara överlycklig om exempelvis min tonårsdotter inte var översocial i den här riktningen (En riktning som för övrigt, utöver risken för att bli alkoholist, även tveklöst går åt våldets och sexövergreppens håll). Nej, den skenbara isoleringen är väl troligast en övergående fas på väg mot det unga vuxenlivet. Och skulle detta solitära livet hålla i sig, så behöver detta långt ifrån betyda ett lidande, om det är självvalt och inte påtvingat eller utfört av rädsla. Därför att även en nörd och enstöring hittar ett stimulerande arbete, fritidssysselsättning, en kärlekspartner, och till och med blir förälder; vilket jag själv har bevittnat i flera fall! Jag lovprisar idrottskulturen, men alla kan ju heller inte gilla sport eller allehanda utomhusaktiviteter i sällskap med en handfull jämlikar. Undantaget i min poäng är väl om innesittandet leder till övervikt och ohälsa på grund av motionsbrist… men tyvärr går ju inte ens idrottskulturen fri från den ungdomliga festandetraditionen- långt ifrån! Fakta är att sammanlagt tio procent av befolkningen i Sverige blir alkoholister. För mig är detta en skrämmande hög siffra, som sannolikt inte tenderar att minska med vår sits i det nya, öppnare Europa med friare marknader, högre införselkvoter och eventuellt sänkt alkoholskatt. 

 

   Jag har dessutom i min livsfilosofi genom detta program, utvecklat en andlig sida som säger att den största gåvan människan fått är den fria viljan och valet av hur man önskar uppleva varje situation i livet. Som nämnt, jag har inga egna barn själv, men jag tror på idén att oavsett vad någons barn än väljer att bli i livet, så är det deras rätt att göra så och bli älskade även för detta.   

   Suck, ja, så vad väljer man av tre "onda" ting- att ens barn blir Internetberoende, TV-spelsberoende eller alkoholberoende? Vad låter troligast att förstöra ens liv på alla plan, tro?

 

 

TILLBAKA TILL ARTIKELSIDAN

 

TILLBAKS TILL SIDAN OM ALKOHOLISM