”Det är inte systemet det är fel på, det är personerna…”
Jag vaknar upp till år 2007 och frågar mig som så ofta, vad som kommer bli bättre för människan globalt detta år. Men givetvis ställer jag mig samma fråga även inhemskt, då ett historiskt regeringsmaktskifte skedde i Sverige hösten '06. System kommer och går, de har både prövats och avskaffats... men vilket fan är det egentligen som i slutändan kommer att överleva? Jag har hört min rubrik ljuda som förklaring och ursäkt till i stort sett alla politiska system, sociala system och religiösa system som ännu inte fullt ut lyckats skapa en jämn, idealisk slutprodukt av harmoni åt mänskligheten, och som därmed helt eller delvis misslyckats. Aha, om det inte är grundtankens guldklimp som är falsk, då är det klumpigheten, rädslan, maktkicken och girigheten hos individerna som ska implementera systemet, som har förfalskat och skitat ner guldklimpen, då? Då kan man därmed inte helt och hållet döma ut systemet som praktiskt omöjligt, för att det är människorna som inte klarar av att genomföra det? Eller är det en slump att det i så fall råkar vara samma typ av inkompetenta klantarslen som sitter vid spakarna varje gång det ska genomföras? Socialism, kommunism, kapitalism, liberalism. Kristendom, islam, judendom, hinduism. Detta är exempel på namn på ideologier som människan i dag tävlar i, dödar och plågar genom, för att i deras namn stå som slutsegrare, därför att man är övertygad (eller hjärntvättad) att det är det enda rätta för både de själva, dig och mig... det ska bara fixas till lite mer först! Räcker alla historieböckers samlade erfarenhet för att avgöra slaget? Jag själv är uppväxt ganska medelklassigt i Stockholms södra förorter, med en vänsterdriven pappa, en lika högerdriven styvmamma... och en djupt kristen lågstadiefröken som älskade att högläsa ur bibeln. Jag har även bott i USA och Australien i sammanlagt åtta år, aldrig pluggat vare sig ekonomi, stats-, eller religionsvetenskap... men det är först nu som många av mina åsikter börjat ta färdig form.
Teorierna i sig själva lovar och låter alla lika idylliskt vackert, och uppfanns med det godast möjliga i åtanke; det är jag övertygad om. Så vad hände? Har alla missbrukare, utnyttjare, psykopater och hycklare med det goda som täckmantel bränt deras praktiska chanser för gott? Hur många försök ska exempelvis kommunismen få innan den döms som för omöjlig att genomföra? Vilka individer ska lyckas genomföra detta teoretiskt ultimata jämlikhetssystem utan tvång, diktatur, ny orättvisa och censur? Eller ska all sjukvård privatiseras, och ska någon därmed, i valmöjlighetens och kapitalismens frihets namn bli frisk för att denne har en fetare plånbok?
Men fria, demokratiska val existerar i alla fall i de flesta länder. Det är väl underbart? Tja, det ledde ändå till att nazisterna valdes in i tyska regeringen på 30-talet, och det hindrade inte George W. Bush från att vinna en högst tvivelaktig seger mot Al Gore år 2000… Ska man gå in och tvångsskriva om bibeln och koranen på alla ställen där det totalt brister i mänsklig logik, moral eller etik? Vad händer då med tryckfriheten och tolkningsfriheten? De eviga frågorna som jag stött på hittills i livet, tycks i alla fall vara: Individen eller kollektivet? Frihet eller trygghet? Stat eller personlig självständighet? Vad är det bästa för mänskligheten (och jorden) att värna om och sätta i första rummet, för att det ska gå hand i hand med det andra?
Människan är fri, men inte tillräckligt fri för att utan konsekvenser orsaka lidande hos andra. Jag för egen del önskar att mänskligheten inte behövde ha lås, fängelser, pengar, skatter, förbud eller lagar över huvud taget. De är desperata tvångsåtgärder i dag för att vi inte behandlar vår omvärld så som den bör bli behandlad. Kommer vi alltid göra det? Nej. Så är i alla fall min förhoppning och tro. Det enda system som jag kan skriva under på att det inte är något fel på, är den villkorslösa kärleken till vad helst man fritt väljer. Jag är en medelklassare som försöker hitta en gyllene medelväg baserat på just detta.