Den
heliga numreringen i biosalongen
* Besattheten av att hålla på numrerade platser på bio eller teater verkar vara bara ett praktexempel på när svensk foglighet börjar likna ett sjukligt beteende. När jag går på bio, så brukar ofta följande scenario utspela sig : Det är uppenbart att det inte ens kommer att bli halvfullt i salongen; alltså ett överflöd av tomma platser. Jag sätter mig alltid var jag behagar, och gärna på avstånd från redan upptagna platser. Men övriga biobesökare bökar sig in och ska prompt sitta just exakt på platserna som biljetterna visar. De synar och synar biljetten, varpå noggrannheten och envisheten i att hålla sin placering är rent förbluffande. Det finns ingen pardon för de som eventuellt råkat sätta sig på deras plats- i väg ska de, oavsett överflödet på tomma stolar! Det är här som logik och sunt förnuft tycks åka i papperskorgen. Av 200 stolar upptas kanske 30, och dessa är inklasade i en tät klump, där folk tränger sig in mellan varandra med väskor, jackor och popcornkartonger, så flera får resa sig eller flytta på sina kläder från stolsryggarna. Allt för att hålla på den heliga, orubbliga numreringen.
Snälla svenskar, flexibilitet och eget initiativ är rättigheter som understryker er frihet och ert värde som individ. Utnyttja dom och njut av dom! Vad tror ni kommer att hända om ni inte följer numreringen? Mitt tvivel är stort på existensen av myndighetsinkopplade kontrollsystem eller övervakningar av detta agerande, som kommer att resultera i att SÄPO sliter er sovande ur era sängar, med påföljande förhör, fängelsestraff och eviga prickar i allmänna ordningsregistret…samt livslång bojkott från biobesök! Jag brukar anlända i biosalongen medvetet lite sent, så jag kan se var folk sätter sig, och smyger sedan lugnt och ostört ner på behörigt avstånd från "klumpen". Så, vem av oss är räddast och nojigast? Jag som vill ha gott om utrymme och inga scenkommenterande huvuden i vägen för filmduken..., eller den som inte vill riskera oerhörda repressalier eller dödligt pinsamma ut-tittningar från personal och övriga besökare, för att ha satt sig på en annan plats än den biljetten anvisar?
Här måste jag bara dra en liten jämförelse med lagen att gå mot röd gubbe. Som bosatt i utlandet under flera år, så lärde jag mig väldigt nyligen att denna lag existerade, och var tvungen att fråga fler än en gång om det var sant. Jag kan knappt minnas senaste gången jag tryckte på gröna-gubben-knappen (det är alltid någon annan som trycker innnan jag ens tänkt tanken)! Syns det inte en bil på flera hundra meter, och om jag är fullt övertygad att jag inte ifarosätter någon annan, så kan jag aldrig se mig utföra detta lydnadstvång. Det är ett närbesläktat fenomen till numreringsfanatismen, och jag kommer konsekvent vägra följa något av dem. Men vore det inte olagligt att gå mot rött, så undrar jag om folk ändå inte skulle trycka och snällt vänta, av ren inpräntad automatik. Vad jag försöker uppmuntra handlar inte om rabiat civil olydnad och jäkelskap mot dina medmänniskor. Men för mig själv gläds min själ när jag kan avgöra skillnaden i gränsen mellan att följa goda råd och att använda sunt, eget förnuft. Och är min själ glad, så hjälper jag mina medmänniskor bättre.