De elva konkreterna

2. Ensam är inte stark! Vad jag än gör, lura inte mig själv till detta, och en av mina största styrkor är att erkänna just detta. Tror jag att jag ska bli den tremiljonte i statistiken som lyckas utan hjälp? I så fall led jag inte av alkoholism eller drogberoende! Andra punkten säger detta. Jag själv har funnit kraften i mycket och jag ska inte rada upp dessa nu. Dock har vikten av att träna in skillnaden att inse mellan vad jag KAN göra något åt och INTE KAN göra något, visat sig vara det som tar bort min ångest och rädsla. Jag skriver ner en lista eller betar av i mitt huvud åtgärd för åtgärd, PLUS effekterna av varje åtgärd som jag kan göra något åt (Se detta vidare i konkret 3). Resten måste jag släppa för vinden, havet, eller varför inte till resten av världen? Kan jag inte släppa vad det än är, så är mitt återfall bara några meter bort. Snurrar jorden när jag vaknar i morgon? Javisst. Står Ragnarök för dörren? Nej. Att inse att jag personligen inte kan styra över allt som händer ger mig en total frihet också.

3. ’Vad är då det värsta som kan hända’, följer tätt inpå konkret 2. Detta är en klassisk fras som jag tränar i att fråga mig själv inför varje situation som triggar ångest, rädsla och obehag: och de påföljande frågorna ställer jag så konkret jag kan och de varierar förstås inför situationen, men de kan utforma sig så här:

1. Dör jag? Svar: Nej.

2. Riskerar jag oerhörd fysisk smärta eller kroppsskada? Svar: Knappast.

3. Blir jag arbetslös, bostadslös eller utan mat? Svar: Inte troligt.

4. Kommer jag att lida i, eller mista en personlig relation? Svar: Kanske.

... och så här fortsätter jag att minimera, likt en trappas steg, vidare ner till att inse att min ångest är ofta förstorad, överdriven, och självförvållad. Och så även balansen mellan vad jag kan göra och inte göra, som ovan. Det värsta jag kan göra över något som står helt utanför min makt, är faktiskt att oroa mig och få ångest för den. Det finns förvånansvärt många företeelser i livet som inte är värda magsår. Saker händer i livet. Men hur jag väljer att uppfatta dem är en annan. Lite mer om detta i konkret 7.

4. Jag ger bara ett löfte jag kan 100%-igt hålla numera i mina åtaganden: att försöka. Nej, det är inte feghet, utan frihet och ärlighet i ett nötskal. Men det gäller givetvis inte bagateller, eller logiskt självklara angelägenheter. Hit räknar jag även ’Jag vet inte ännu’ och ’Jag måste få tänka över saken’, som också måste tillåtas vara fullt accepterade svar. Det var det inte under min sjuka period. Det rådde total obalans: jag lovade hej vilt saker som jag inte kunde hålla och tog på mig så mycket åtaganden, att följden blev att jag söp ännu mer. Samtidigt slog jag ifrån mig allt som jag tolkade som ett hot mot min nykterhet- och det blev verkligen minsta lilla beslut och situation. Resultatet av dessa slagsidor blev till slut ett känslomässigt vrak- Jag!

5. Vill jag byta plats med den person (eller flera) som jag irriterar mig på, om än bara för fem minuter? Eller vill jag byta ut denne persons tankar mot mna egna just nu? Dessa enkla frågeställningar är varianter på ordspråket om att inte döma en man förrän jag gått en mil i hans skor. Det innebär att kunna ändra min livsinställning genom att ofta betrakta andra som lidande, utan att jag är överlägsen, nedvärderande eller högmodig! Men jag tränar i detta att tänka, så fort irritationen kommer krypande: ’Jag är jätteglad och tacksam över att jag inte tänker så, och att jag inte har de problem han/hon lider av! Jag ska därför lära mig av denne att göra allt för att inte bli sådan själv!’ Det har funkat på vänner, släkt, busschauffören, bankkassören, ja till och med regeringen!

6. Varje dag är unik- det är ingen klyscha! Det här är ett sätt att försöka finna livsglädje i allt: Istället för att hitta tio mirakler under hela min livstid varför inte försöka hitta tio varje dag? Jag peppar mig själv, och inspireras av unika företeelser, så jag försöker träna in detta tankesätt: Jag vaknar aldrig i exakt på millimetern samma ställning som någon annan dag i mitt liv. Jag säger aldrig exakt samma ord som någon annan dag. Jag tar aldrig exakt samma steg eller rörelser som dagen innan. Jag ser och hör aldrig exakt samma... osv. Och även om dagen inte är så positiv så är den ju unik, även i just detta! Små, små medel kan det synas, men det är ju faktiskt inget annat än sanningen!

7. Vilken mening har varje händelse i mitt liv? Livet är inte meningslöst. Det skulle vara emot varje logisk princip som skapandet av liv innebär. Det styrkegivande och lugnande jag lärt mig är att veta att det är hur jag väljer att uppleva varje händelse som formar mitt mående. Sedan har själva tiden det tar att fundera ut svaret på denna fråga, visat sig vara ett effektivt avväpnande av framfödande ilskor, i sig. Det är som den gamla räkningen till från ett till tio, men mycket mer givande! Funderingen leder i mitt fall också till skrivande och dialog. Som nu. Jag trodde länge att uttrycket ”Människan växer av motgång” bara var en klyscha. Som nykter alkoholist idag gör jag inte det.

8. Jag skriver och redigerar ständigt en lista över mina största intressen och passioner i livet. Detta är att ärligt räkna mina välsignelser i livet. För mig är detta en ren glädje och en påminnelse av allt som gör livet fantastiskt. Jag gör det antingen i huvudet eller helst i skrift. Jag har räknat till över 30 stycket och de bara fortsätter att växa i antal… och viktigast som understryker nykterhets-nödvändigheten: inget av dessa kan jag njuta av, om jag dricker. Inget!

9. Min motivations- skala mot återfall. Ett av mina favoritsätt att motivera min nykterhet. Jag bör fråga mig själv varje dag, i varje situation: Hur är min dag just nu, eller: hur har min dag varit hittills? För svaret väljer jag att använda en enkel 10-gradig skala:

10. Fantastisk.

9. Underbar.

8. Mycket bra

7. Riktigt bra

6. Bra.

5. Sådär.

4. Inte så bra.

3. Dålig.

2. Usel.

1. Katastrofal.

... och hur svaret än hamnar på skalan, ställer jag mig genast följande fråga:

Önskar jag ha det värre och svårare än så här? Givetvis inte! Men det finns ett enda garanterat sätt att göra det på. Dricka eller ta drogen. Och som alkoholist eller narkoman, så vet jag ju vad följden blir!

10. Oftast har svaret på frågan: ”hur jag kan gottgöra de personer jag skadat”, varit: Att du mår bra och är nykter! Utan att förringa eller ignorera 6: e punktens gottgörelse och uppgörelse i ord och handling på något sätt..., men många gånger har själva våndan och ängslan över vad och hur jag ska göra för att väga upp allt jag orsakat i lidande för min omgivning genom mitt drickande och agerande, gett mig störst ångest. Inget blir bättre av oro och rädsla. Och då har de personer jag kommit till, nästan varje gång ärligt gett mig detta lugnande besked! Vidare så tror jag att det inte är ett krav att jag gör någon påannonsering till dessa personer att jag faktiskt genomför sjätte punkten genom mina gottgörelser och uppgörelser. Men varför inte, när situationen vinner på det?

11. Varför belöna och tacka det som förstört nästan hela mitt liv, med ett enda glas? Jag har gjort liknelsen förut, men det är fortfarande för mig ett oerhört effektivt sätt att tänka varje gång jag ens får för mig att ett enstaka glas inte gör någon skillnad: Skulle jag bemöda mig att söka upp en person som orsakat mig gränslöst lidande, tacka och bocka för allt skit han orsakat mig och sedan betala honom, varpå han fortsätter misshandla och håna mig? Nej och åter nej- självklart ska den jäkeln inte få den glädjen och eftergiften av mig. Men varje glas jag är på gång att ta är ju att göra precis, exakt detta!

Kom ihåg för mig själv: Dessa är i mycket en träningssak och måste ofta nötas in till en daglig rutin! Jag kan inte ändra 15 års destruktivt beteende som jag har bakom mig, på en kvart! Jag kan tro på, och prata om att åtgärderna fungerar tills jag blir blå, men jag måste också agera, handla och praktisera! Lycka till.

TILLBAKS TILL HUVUDSIDAN OM ALKOHOLISM

TILLBAKS TILL INTRESSESIDAN