Minimera risken för spridningen av fågelinfluensaviruset! Bli av med din fågelberöringsvana genom behandling!
I och med fågelinfluensans överhängande intåg över Europa och Sverige, så är nu svenskarna medvetna om behovet av att radikalt ändra sin livsstil. Den så utbredda vanan att röra döda fåglar i naturen med händerna, är därför ett måste att försöka upphöra med. Det är erkänt svårt, i och med att idag är ju detta något som så många gjort till en så gott som vardaglig aktivitet. I vissa fall har även ett beroende utvecklats. Så en förändring är direkt nödvändig. En pandemi står ju för dörren, så alla måste dra sitt strå till stacken och försöka sluta. Det finns tursamt terapikurser och behandlingar för detta! Den mest kända är Avvänjning Mot Fågelberöring på Hökbergets behandlingshem utanför Stockholm, där gamla missbrukare av denna ovana håller dessa kurser. Vi har varit på besök, och här följer en intervju med Svante Steglitz, känd f.d. fågelberörare och numera terapeut:
”Ja, Svante, hur går behandlingen till här på Hökberget?”
”Jo, vi hjälper helt enkelt folk att bryta och sluta sin ovana och sitt beroende att beröra döda fåglar. Beroendeproblematiken med fågelberöring har ju alltid varit svårt att få bukt med, men nu med fågelinfluensans högrisk så är vi uppe i behovsnivåer vi aldrig varit i närheten av tidigare, va.”
”Jovisst, så hur går ni till väga?”
”Vi går alltså enligt vårt nedtrappningsprogram av 5-stegsmodellen: Erkänn att du är maktlös inför ditt fågelberöringsbehov, du måste vilja bryta ditt fågelberöringsmönster, att hitta alternativ sysslor…osv. Har man varit en högbrukare av fågelberöring är det viktigt att man söker hjälp så fort som möjligt.”
”Högbrukare, säger du. Vad innebär det?”
”Jo, att man kanske varit inne i en period av att ha berört mer än två döda fåglar per dag. Själv var jag uppe i säg, 10-15 om dan när det var som värst. Jag hade ingen kontroll över det, tills jag kapitulerade. Vissa är ju normalbrukare dvs. man är kanske uppe i en kvot av någon gång i veckan. Sedan har vi ju en mer komplicerad variant av problemet, med blandberöring av arter, då.”
”Blandberöring? Berätta mer.”
”Jo, har man t.ex. varit höggradig berörare av just döda svanar, så är det vanligt att man försöker styra om sitt bruk genom att byta art, alltså bara beröra gräsänder, viggar och så vidare, va. Men det löser inte problemet utan förvärrar det bara. En art är svårbehandlad nog! Vi försöker ju att få personen att trappa ner genom ett minskande av den dagliga dosen, för att slutligen lägga av helt. Vårt mål är ju total avhållsamhet, men de som inte förmår bryta bruket försöker vi även hjälpa med att minska risken, genom att t.ex. använda engångshandskar. Det är som att lära sig använda kondom, helt enkelt. Inte lika skönt, men ett måste för att skydda sig.”
”Berätta mer om era metoder.”
”Ja, vi kör främst direkt konfrontationsteknik, där vi försätter fågelberöraren i en gammal missbrukssituation: Skog, parkbänk, död kanadagås på marken, ingen som ser… ”
”Det låter riskfyllt.”
”Nej, du vet, vi använder inga riktiga fåglar, utan bara attrapper. Och metoden är ett måste när man kommer ut i samhället igen, från vår skyddade miljö, och måste hålla sitt beroende stången helt själv. Sen har vi anhörigdagar där vi bjuder in familjen, som kanske varit helt ovetande om personens fågelberöringsmissbruk. Vi har även startat stödgrupper för att sedan få våra klienter att gå med i ’A F'…”
"A F, vad är det?"
"Anonyma Fågelberörare, den största självhjälpsgruppen i världen."
”Aha... hur många lyckas ni hjälpa ur detta svåra bruk?”
”Ja, säg en 10 procent lyckas vi i alla fall hålla helt fågelberöringsfria resen av livet. Jag menar, återfall är beklagligt, men det får man tyvärr räkna med i den här tuffa branschen.”
”Ja, då avslutar vi från Hökberget och önskar lycka till. Tack!”
”Kvack.”